Kistbegravning gravsättning

Jordbegravning

Jordbegravning (inom arkeologi ofta benämnd inhumering[1]) används som term för den typ från gravsättning var den kurera kroppen alternativt kistan innehållande densamma (kistbegravning) sänks inom jorden mot skillnad ifrån kremering var kroppen ursprunglig bränns. Nedsänkningen i mark kan ske som enstaka del från begravningsceremonin, alternativt utföras utan begravningsgästernas närvaro som enstaka utbruten gravsättning.

Från Sveriges kristnande på grund av ungefär 1 år sedan fram mot slutet från talet fanns jordbegravning den enda formen av gravsättning i landet. Jordbegravningarna fortsatte emellertid för att dominera fram till talets senare del; i mitten av talet jordbegravdes kvar cirka 80 procent från de avlidna. I dygn är detta ungefär 30 procent från de avlidna i landet som jordbegravs. Dock ökar återigen andelen jordbegravningar något. I flera andra länder dominerar jordbegravningarna, exempelvis inom Norge samt Finland, var runt 70 procent från de avlidna jordbegravs. Även urnor, tillsammans med kvarlämnor efter kremeringen, grävs som regel ner inom jord, dock det kallas inte på grund av jordbegravning, utan urnsättning

Historia kring jordbegravningar

[redigera | redigera wikitext]

Man begravde dem döda ytlig och

Gravsättning och gravplats

Begravningslagen

Enligt begravningslagen ska gravsättningen av kista eller kremering ske inom 30 dagar från dödsfallet. Gravsättning av urna kan sedan vänta upp till ett år.

Gravalternativ för aska

Det vanligaste alternativet i Sverige är kremering. Det innebär att den avlidna bränns till aska som sedan läggs i en urna som gravsätts. Det finns olika alternativ för gravsättning av aska och dessa är:

  • Jordgrav - en urngrav avsedd endast för urnor eller en vanlig kistgrav.
  • Kolumbarium – gravvalv med nischer där urnan förvaras i.
  • Urnkammare – gravrum för en eller flera askurnor som oftast är beläget under jord.
  • Minneslund –anonymt gravplatsområde där askan strös eller grävs ner.
  • Askgrav – gravplatsområde där askan grävs ner och markeras med exempelvis en namnplatta.
  • Askgravlund – gravplatsområde där askan grävs ner utan att platsen markeras, utan namnet anges på en annan plats.

Strö askan på annan plats

Om ni önskar strö askan på en annan plats, till exempel över öppna vatten eller i naturen, kan ni söka tillstånd för det hos länsstyrelsen.

Jordbegravning

Jordbegravning innebär att den avlidna gravsätts i sin kista och ofta sker det i samban

Gravsättning

Gravsättningen är den sista viloplatsen för den avlidne. Innan gravsättning kan ske måste Skatteverket utfärda ett intyg om att stoftet efter en avliden får gravsättas eller kremeras. Om Skatteverket vet att det pågår en tvist om gravsättningen mellan de anhöriga, får inget intyg utfärdas. Gravsättning skall ske på kyrkogård eller annan begravningsplats.

Gravsättning kan ske på många olika sätt

Det går inte att ångra sig. Därför är det mycket viktigt att tänka igenom hur man vill att gravsättningen av en avliden närstående ska ske. Några viktiga saker att tänka på i valet av gravskick är:

  1. Har den avlidne formulerat något eget önskemål om hur begravningen ska ske?
  2. Om inte, vill ni som anhöriga ha en plats att gå till för att sörja, eller ska gravsättningen ske anonymt i en minneslund?
  3. Var den avlidne medlem i något religiöst samfund? Vad är i så fall dess seder?
  4. Skall den avlidne kremeras eller jordbegravas?
  5. Finns det gravar inom familjen där den avlidne kan vila?
  6. På vilken begravningsplats skall gravsättningen ske?
  7. Vilken typ av gravvård ska finnas vid graven?

Det finns naturligtvis en hel del annat att fundera över inför gravsättningen. Till exemp

  • kistbegravning gravsättning