Dvärgar historia
Dvärg (mytologi)
- För andra betydelser, titta dvärg.
Dvärgar (fornnordiska: dvergar, enskild dvergr) plats i skandinavisk mytologi små satta väsen av gammalt virke vilket bodde beneath stenar samt klippor, samt som antogs representera dem hemlighetsfullt samt stilla verkande naturkrafterna inom jordens inre.
Några dvärgar har, i enlighet med vad deras namn antyder, en kosmogonisk betydelse, såsom Ny samt Nedan, liksom styr månens faser, samt Nordre, Östre, Sydre samt Västre, vilka uppbär himlavalvets fyra hörn.
Dvärgarna tycks vara identiska med dem svartalfer vilket omtalas från Snorre, samt i enstaka senare tids folktro förblandas de ofta med tomtegubbar, vättar, bergtroll och dylika väsenden.
Enligt Paracelsus existerar förklaringen mot att sirenerna, jättarna, dvärgarna och zundlarna, som existerar eldfolkets monster, överhuvudtaget existerar inte deras uppgift för att vakta något, utan för att de existerar järtecken, såsom förebådar svåra tider på grund av mänskligheten. Dvärgarna står inom samband tillsammans stort armod hos en folk.
Även nyare folksägner har åtskilligt att informera om dvärgar och deras sammanträffanden tillsammans människor. ett tillfredsställande etymologi av termen dvärg existerar ännu ej funnen. Detta ord ingår i sammansättningarna dvärg In Norse mythology, dwarfs were skilled craftsmen who created many precious and magical objects for the gods. They are frequently mentioned in the poems. According to Völuspá, stanza 9, they were raised apparently in response to the three all-powerful maidens who came from Jötunheimr. The greatest of them was Mötsognir, with Durinn second. In man's likeness they created many dwarfs from the earth. Völuspá lists several dwarfs, although the names are not the same in all manuscripts: Nýi, Niði, Norðri, Suðri, Austri, Vestri, Alþjófr, Dvalinn, Nár and Náinn, Nípingr, Dáinn, Bívurr, Bávurr, Bömburr, Nóri, Ánn and Ánarr, Óinn, Mjöðvitnir, Veggr and Gandalfr, Vindalfr, Þorinn, Þrár and Þráinn, Þekkr, Litr and Vitr, Nýr and Nýráðr, Reginn and Ráðsviðr, Fíli, Kíli, Fundinn, Náli, Hefti, Víli, Hannar, Svíurr, Billingr, Brúni, Bíldr and Buri, Frár, Hornbori, Frægr and Lóni, Aurvangr, Jari, Eikinskjaldi. In Lofar's time, the dwarfs in Dvalinn's band left the rocks, the earth's foundation, and sought a home in Iörovellir and Aurvangar. The location has variously been translated as Juravale's marsh, as the Fields of Sand, as Iora's plains, and Vale of the Fight. Among that grou Dvärgen är en dagboksroman av Pär Lagerkvist som utkom Romanen är en studie i ondska. Den utspelar sig vid en machiavelliansk furstes hov i renässansensItalien.[1] Huvudpersonen är en dvärg som bara känner glädje vid krig och död, och som hatar kärlek och barmhärtighet.[1]Dvärgen är en dagboksroman och genom den illsinnade dvärgens dagboksinlägg skildrar Lagerkvist det hat och den ondska som finns inom oss alla. Dvärgen är en ond figur som arbetar under stadsstatensfurste Leone. Han distanserar sig själv från människosläktet, som han anser vara smutsigt och oädelt, och försöker särskilja sig från andra dvärgar genom att bete sig på ett "ondskefullt" sätt. Han skyr allt som kan framställa honom i en löjlig dager: När Mäster Bernardo, en konstnär som besöker hovet, vill studera hans kropp och han måste stå naken så att Bernardo kan avteckna honom, överväldigas han av skammen och försöker att stöta sin dolk i Bernardo. Maktlös som han är, blir han dock enkelt och snabbt avväpnad. Ett annat lönlöst försök att utöva makt visar sig när han dagdrömmer om att gå med i kriget och att få dvergar
Dvärgen
Handling
[redigera | redigera wikitext]