Skillnad signalkräfta och flodkräfta

I Sverige finns det två arter sötvattenkräftor – den inhemska flodkräftan, Astacus astacus, och den inplanterade signalkräftan, Pacifastacus leniusculus.

Allätare

Både flodkräftan och signalkräftan är i det närmaste allätare och lever på grunt vatten där de gräver djupa hålor bland rötter och stenar. De kan bli upp till 20 cm långa och lever i 5–20 år. Utseendemässigt är de mycket lika varandra men skiljer sig åt bland annat genom signalkräftans ljusa fläckar i ”tumgreppet” och en rad med små taggar mellan huvud och ryggsköld. Flodkräftan finns i södra Sverige och längs Norrlandskusten ända upp till finska gränsen. Signalkräftan finns främst söder om Dalälven och endast på ett fåtal platser längre norr.

Nyckelarter i vattendrag och sjöar

Sötvattenkräftor räknas till nyckelarter i vattendrag och sjöar vilket innebär att de fyller en viktig funktion för andra arters överlevnads. Många rovdjur, till exempel mink, abborre och ål, äter kräftor. Kräftorna håller också vegetationen nere genom att en stor del av deras kost består av undervattensväxter. I sjöar där kräftan minskat eller helt försvunnit har man kunnat se att växtligheten brett ut sig.

Samlad fakta om kräftor

Flo
Flodkräfta
Om arten
Den svenska flodkräftan samt den introducerade signalkräftan liknar varandra både till utseende och mot storlek. Läs nedan angående några enkla knep till att titta skillnad mellan de numeriskt värde kräftorna.
Flodkräftan förekommer i flera olika typer av en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig, från stora sjöar mot små bäckar. Genom utsättningar har den sedan talet också spridits till dammar, vattenfyllda stenbrott och älvar längs Norrlandskusten.
Den lever beläget nära stranden och vid grunt vätska, gärna nära branta strandbrinkar där den gräver djupa bohålor alternativt där detta finns gott om rötter, sten samt andra gömställen. Beståndens täthet påverkas starkt av resurser till skydd.
Flodkräftor är nattaktiva och allätare. De äter exempelvis insektslarver, snäckor, fiskrom och ny tillväxt av vattenväxter. Kräftorna själva äts från flera köttätare, bland annat mink. utter, abborre, ål, gädda samt lake.
Parningen sker under hösten när vattnet börjar bli kallt, samt honan små frukter från växter de befruktade äggen beneath bakkroppen mot nästa sommar. Då öppnas de direkt som många små kräftor.
Tillväxten varierar kraftigt mellan olika vatten, beroende på temperaturförhållanden och passage till att födas. Flodkräftor är kapabel bli upp till 18 centimeter långa (plus
Flodkräfta, Signalkräfta, Louisianaflodkräfta, Turkisk smalklokräfta
Kräftor lever i sötvatten – i sjöar och strömmande vattendrag. De trivs på steniga bottnar med gott om små gömställen. De är allätare och äter bland annat löv, insekter, fisk och kadaver. Jakt för föda sker framförallt i skymningen och under natten. Kräftor blir könsmogna vid 2–6 års ålder.
I Sverige finns två arter sötvattenskräftor: flodkräfta och den introducerade signalkräftan. Flodkräftan är klassad som akut hotad av SLU Artdatabanken och har drabbats hårt av kräftpest som den introducerade signalkräftan fört med sig till Sverige. Signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) kommer ursprungligen från Nordamerika.
Vanligast på svensk marknad är den röda sumpkräftan, eller louisianakräftan (Procambarus clarkii) som det också kallas vilken framförallt importeras från Kina.
Den kommer ursprungligen från sydöstra USA men har inplanterats i andra delar av Syd- och Nordamerika samt i Afrika, Asien och Europa. Likt signalkräftan har dess utbredning skett på bekostnad av inhemska kräftarter. Till skillnad från signalkräfta så är sumpkräftan röd till färgen redan som levande. Röd sumpkräfta växer snabbt, blir